.png){kind=small}
Jordbrukets lönsamhet, produktionskostnaderna, marknadsläget och odlaren som marknadsaktör låg i fokus på seminariet Greppa Marknaden som Finska Hushållningssällskapet och SLC Åboland ordnade i Pargas senaste vecka.
– Vi måste tänka mera på lönsamheten och hur vi ska utveckla produktionen, det ska vara lönsamt att odla. Och det som inte lönar sig att odla ska man inte odla, säger Timo Jaakkola.
Jaakkola, som var en av talarna på seminariet, efterlyser mera ekonomiskt tänkande inom jordbruket. Själv är han ekoodlare och företagare och sakkunnig i producentfrågor vid MTK.
Han lyfter fram vikten av att man anpassar produktionen utgående från marknadsläget där utbud och efterfrågan bestämmer priset. Knapphet driver upp priserna medan överutbud sänker priserna.
Odlarna opererar inte enligt marknadens signaler
Jaakkola skjuter ner påståendena om att marknaden inte fungerar.
– Det stämmer inte, marknaden fungerar. Men odlarna opererar inte enligt marknadens signaler.
Han säger att marknadsekonomin fungerar mellan konsument och handel och mellan handel och industri. Därför lönar det sig inte att erbjuda något som inte behövs.
Jaakkola rekommenderar spannmålsodlare att odla andra grödor än spannmål på 20 procent av odlingsarealen. På så sätt bidrar man till att minska på överproduktionen.
– Det är inte lätt att nå balans på spannmålsmarknaden. Därför behöver vi också export varje år.
Han säger att en hög stödnivå gör det möjligt att upprätthålla en produktion med dålig lönsamhet.
– Det leder till ett kroniskt överutbud och en prisnivå som är lägre än den på kontinenten.
Jaakkola talar om prissättningskraften och att det är viktigt att det råder balans mellan utbud och efterfrågan på marknaden. Här gäller det för odlarna att ha koll på marknaden.
– Prissättningskraften nås genom att man kontrollerar marknadens balans. Det handlar om förmågan att kontrollera produktion och utbud och hitta alternativa marknader. Det ger odlaren en starkare position på marknaden, säger Jaakkola.
I slutändan handlar det om att förbättra gårdarnas produktivitet och odlaren kännedom om marknaden så att man på ett hållbart sätt kan göra goda affärer och öka vinstmarginalerna för grödorna.
Viktigt att man vet vad det kostar att producera
Jaakkola påpekar att det är av stor vikt att man känner till produktionskostnaderna och att man gör upp en odlingsplan som är baserad på marknadsläget.
– Det är viktigt att man vet vad det kostar att producera, säger han.
När det gäller priset man får för grödorna lönar de sig att binda det på en lönsam nivå.
– Man ska alltid låsa priset när det är bra. Man tar en risk om man producerar utan att binda priset.
Jaakkola rekommenderar att man binder 30-50 procent av produktionen.
Han rekommenderar också att man samarbetar med andra odlare i fråga om marknadsföringen och säljer via en producentorganisation.
Producentorganisationerna har konkurrensrättsligt undantag att komma överens om priser och utbud. Marknadskraften ökar i relation till hur mycket spannmål producentorganisationen har att sälja och marknadsföra.
– Stora mängder ger en marknadsandel och marknadskraft som ingen enskild gård kan uppnå, säger Jaakkola.
En producentorganisation är grundad av producenter på deras eget initiativ och måste ha minst fem medlemmar eller en omsättning på minst 500.000 euro.
Organisationen har gemensamt överenskomna regler och gemensamma mål till exempel i fråga om utbud, kostnadsoptimering och prisstabilitet. En producent får vara medlem i endast en producentorganisation för samma produkt.
Tro på ökat samarbete mellan odlarna
Andelslaget A-spannmål i Ingå fungerar i praktiken som en producentorganisation. Men än så länge har man valt att inte registrera sig som en producentorganisation.
A-spannmål erbjuder sina medlemmar fördelar genom gemensam försäljning av spannmål och oljeväxter och samköp av förnödenheter som brännolja, växtskyddsmedel och kalk.
Andelslagets kontaktperson Peter Österman, som också talade vid seminariet, tror hårt på ett ökat samarbete mellan odlarna för att de ska få ett bättre pris för sina produkter.
A-spannmål satsar på gemensam marknadsföring av stora, enhetliga, analyserade partier och försäljning till högst bjudande. Vid försäljningen beaktas både fraktkostnader och kvalitetstillägg/-avdrag. Frakterna konkurrensutsätts.
Man erbjuder en flexibel leverans till köparen enligt dennes önskemål. Bland köparna finns Berner, Lantmännen, Hankkija och olika kvarnar. Förmedlingsprovision är låg, vanligen 1 euro per ton.
– Vi strävar efter att uppnå en högre prisnivå på spannmål och bättre lönsamhet i odlingen, säger Österman.
A-spannmål förmedlar cirka 10.000-12.000 ton om året. Den största produkten är vete.
Samarbetet gynnar medlemmarna
Österman säger att andelslagets åtgärder i förmedlingen av spannmål ger ett resultat som gagnar medlemmarna.
– Vi räknar med 5-10 euro per ton i bättre pris. För en 50 hektar stor odling och en skörd på 200 ton ger det här 1.000-2.000 euro i ökade försäljningsinkomster om året, säger han.
Men det gäller också att sälja vid rätt tidpunkt.
– Det är viktigt. Vi följer med marknaden och ger råd till odlarna, säger Österman.
A-spannmåls koncept tycks gå hem hos odlarna. Sedan starten i mitten på 1990-talet har antalet medlemmar nästan fördubblats. A-spannmål har i dag cirka 60 andelsägare och därutöver 130 odlare som anlitar andelslagets tjänster.
Verksamhetsområdet sträcker sig från Lovisa i öster till Kimitoön i väster, verksamheten omsätter 5,2 miljoner euro.
Målet är att fortsätta växa. Österman sticker inte under stol med att man vill locka fler odlare.
– Vi vill utöka antalet odlare som anlitar andelslagets tjänster och skaffa nya medlemmar från Nyland och Åboland. Det finns utrymme för fler medlemmar, säger han.
TEXT: Jan-Ole Edberg
22. november, 2024
FOTO: Jan-Ole Edberg