top of page

Våtmarker och översilningsområden

för 16 timmar sedan
4 min läsning

Finlands skogscentral ordnade den 6.10 en fältträff vid två nyetablerade vattenvårdslösningar i Dragsfjärd. Under träffen fick man ta del av hur våtmarker och översilningsområden fungerar samt vad man måste tänka på vid planering och dimensionering.

Vid träffen deltog John Seppänen och Ville Koukkari från Skogscentralen som sakkunniga samt även Mats Nurmio från Från skogarna till havet-projektet.


John Seppänen och Ville Koukkari från Skogscentralen hälsar alla välkomna
John Seppänen och Ville Koukkari från Skogscentralen hälsar alla välkomna

Ville Koukkari berättar att han arbetar som naturvårdsexpert vid Skogscentralen i Uleåborg och har omkring tio års erfarenhet av att planera naturvårdsprojekt inom skogsbruket.

Han berättar att inom vattenvård är det alltid viktigt att se till hela avrinningsområdet. Alla åtgärder måste dimensioneras efter hur stort område som leder vatten till platsen. Om en våtmark t.ex. är för liten kan stora vattenmängder orsaka erosion och i värsta fall öka belastningen på vattendragen.

Innan en våtmark byggs bör man därför kartlägga hela avrinningsområdet och även identifiera erosionsproblem.


Mats Nurmio berättar om våtmarken som Söderlångvik Gård gjort. Nurmio jobbar som projektarbetare för Från skogarna till havet inom Kimitoöns Kommun.
Mats Nurmio berättar om våtmarken som Söderlångvik Gård gjort. Nurmio jobbar som projektarbetare för Från skogarna till havet inom Kimitoöns Kommun.

Våtmark


Mats Nurmio berättar att vid detta projekt, som är på bilden ovan, användes höjddata och en tidigare plan som grund. Planen anpassades efter terrängen och höjderna kontrollerades på plats. Vallen byggdes något högre än vad det ursprungligen var planerat eftersom man räknade med att marken skulle sätta sig. Projektet genomfördes med en grävmaskin och man hade som princip att minimera schaktningen, utnyttja terrängen och bromsa vattenflödet så effektivt som möjligt.

 

Arbete och kostnader


Våtmarken byggdes relativt snabbt. Grävmaskinen arbetade sammanlagt ca 62 timmar och en traktor användes för att transport av grus i några timmar. Ett regleringsbrunn-system installerades för att styra vattennivån. När våtmarken är fullt uppdämd är vattenytan cirka 6,5 hektar och avrinningsområdet omkring 84 hektar. Den uppskattade lagringsvolymen är cirka 35 000 m³.

Den totala kostnaden var ungefär 13 000 euro exklusive moms. I kostnaden ingick bland annat erosionsmatta och material till konstruktionerna.

Syftet är att bromsa vattenflödet, öka uppehållstiden och därmed förbättra så att näringsämnen och sediment hålls kvar.

 

Erosionsmatta
Erosionsmatta
Regleringsbrunn-system
Regleringsbrunn-system
Ville Koukkari berättar om Metka
Ville Koukkari berättar om Metka

Finansiering genom Metka

 

Koukkari berättar att vattenvårdsåtgärder kan i vissa fall finansieras till 100 % genom Metka. Markägaren får däremot ingen ersättning för själva marken eller för eget arbete.

Mindre projekt uppmuntras allt mer eftersom Skogscentralen har begränsade resurser. Markägaren kan själv göra ansökan om stödet eller låta en sakkunnig inom skogsbranschen göra ansökan.

Stödet kan normalt vara mellan 500 och 100 000 €. Viktigt att komma ihåg att arbetet inte får påbörjas innan finansieringsbeslutet är klart. Och efter att projektet är klart har man en underhållsskyldighet på tio år.

För att få stöd måste det finnas ett verkligt behov av vattenvård. T.ex. erosion, rasande dikeskanter, sedimentansamling eller tydlig påverkan nedströms. Vattenvårdsprojekt ska dessutom i huvudsak ha sin bakgrund i skogsmarkens påverkan.

 


Översilningsområde


Vid anläggning av ett översilningsområde är det avgörande att vattnet verkligen sprids jämnt över hela ytan. Om terrängen lutar för mycket samlas vattnet lätt i en enda fåra och effekten blir betydligt sämre. I detta projekt, bilden ovanför, berättar Nurmio att man fick man välja en kortare sträcka eftersom en del av området låg cirka 60 cm lägre och skulle ha krävt alltför djup grävning. Han berättart också att själva arbetet bara tog runt två timmar. Han påpekar att detta visar hur viktigt det är att anpassa konstruktionen efter den befintliga terrängen i stället för att försöka tvinga fram en viss lösning.


Vattenvård som en del av vanligt skogsbruk


Koukkari nämner att vattenvård borde i större utsträckning byggas in i det vanliga skogsbruket – exempelvis i samband med slutavverkning och markberedning. Små åtgärder kan få stor effekt på avrinning och näringsläckage.


Han säger att alla diken behöver dock inte åtgärdas. Om ett dike är stabilt, mossbevuxet och inte transporterar stora mängder sediment finns det ofta inget behov till åtgärder. Fokus bör därför ligga på de delar där erosion och sedimenttransport faktiskt är ett problem.


Detta mossbevuxna dike skulle inte Koukkari åtgärda.
Detta mossbevuxna dike skulle inte Koukkari åtgärda.

Tillstånd och sura sulfatjordar


Koukkari berättar om vad allt man bör tänka på innan ett projekt genomförs:


  • Kontrollera vilka anmälningar och tillstånd som krävs.

  • Kraven varierar beroende på projektets omfattning och förhållandena på platsen.

  • Handläggningen kan ta från några dagar till flera månader


Han lyfter särskilt fram vikten av att beakta sura sulfatjordar. De förekommer bland annat i Österbotten men även på andra håll i Finland. Han berättar att när sådana jordar exponeras för syre kan svavelsyra bildas och järn och andra ämnen frigöras. Detta kan leda till mycket surt och rostfärgat vatten. Vid våtmarksprojekt bör mineraljord som grävs fram därför inte lämnas ovanför vattenytan. Den bör hållas under vatten för att förhindra oxidation och försurning.


Fisk och vattenlevande organismer


Han nämner till slut att vattenvårdskonstruktioner inte får skapa vandringshinder för fisk. Koukkari berättar även att små bäckar kan innehålla förvånansvärt mycket fisk och öring.

Det är möjligt att göra miljöundersökningar med bl.a. eDNA, där man genom vattenprover kan identifiera vilka fiskarter som finns i vattendraget.



Koukkari sammanfattar dagen med att vattenvård inte alltid behöver kräva stora och dyra projekt. Våtmarker, översilningsområden, rördammar och bottendammar kan anpassas efter terrängen och problemet/problemen på den enskilda platsen. Rätt placerade små åtgärder kan bromsa vattenflödet, minska erosion och näringsläckage samt samtidigt gynna den biologiska mångfalden.

Han lyfter till sist fram att det är viktigt att projekten planeras noggrant, följs upp över flera år och att man tar hänsyn till vattenkemi, klimatpåverkan, fiskvandring och eventuella tillståndskrav.


Skogscentralen deltog i evenmanget via projektet Skogens vatten som finansieras av Europeiska landsbygdsfonen och Livskraftscentralen i Nyland.


Här hittar du information om Från skogarna till havet-projektet:


Tack till Skogscentralen och Från skogarna till hav-projektet för ett intressant tillfälle!


 

bottom of page